Jag glömde igår att berätta
Att jag och Herr C hoppade över ett enormt hinder (kanske lite överdrift).
Han är rätt så lydig och duktig i ridmomentet så jag testade att i trav bara styra över hindret. Han varken tittade eller någonting utan behöll samma fart och tog sig över hindret utan några problem. Testade sedan att ta det i galopp men då blev det för svårt för honom att hålla galoppen så det blev trav istället.
Jag tyckte han var duktig som hoppade hindret två gånger utan några problem, sen tyckte jag att det räckte för honom.
Enligt uppgift ska han vara hoppad några små hinder men mer detaljer än så vet jag inte.
Nedan får ni se en bild på det enorma hinder vi hoppade (osäkert om man kvalificerar det som hinder, men man måste börja någonstans).
Fail
När jag skulle starta tvättmaskinen idag full med lindor och andra hästgrejor så startade den inte. Jag fick ringa till mamma och det visade sig att jag glömt slå på strömmen. Smart!
Ohändelserikt
Jag är så taggad på att börja träna och tävla Cola igen, hon har inte hoppat sedan helgen vecka 8, då var hon hur fin som helst på tävlingen. Riktigt riktigt duktig. Allting var så perfekt och veckan efter händer det som inte ska hända olyckan.
Jag är oerhört tacksam att allt gick som det gick och att jag kan hålla igång Cola smått ändå. Hon bockar och busar mer än vanligt nu. Tänk om det hade varit värre? Men som tur var är det inte så. Jag har fortfarande minne av dem scenerna som utspelade sig den där lördagen, förtvivlan, ångesten. Känslan av att inte veta utgången, men som tur var gick allting oerhört fort. Aja nogpratat om de.
Och lilla Herr C hade busat i hagen (dock hade alla gjort detta) men det var bara han som hade fixat en 8:ad sko. Så hovis var här igår och fixade detta.
Bild från förra tävlingen med Cola.
Datorn och bloggen ville inte sammarbeta.
Vad händer här? Jo, hästarna rids och solen har varit framme här. I lördags var det en månad sedan Colas olycka. Hon är pigg och glad som vanligt rids lite lätt enligt veterinärernas råd. Hennes ben såg ut så här för två veckor sedan när stygnen var tagna.
Detta kom med gårdagens post
Igår fick jag ett oväntat paket från Hippson. Tydligen har min insändare publicerats i tidningen! Jag som inte riktigt kommer ihåg vad jag skrev. Återstår att se!
Dagens ridning
Därför bestämde jag mig för att det var dags för Herr C att jobba lite. Han verkar ha landat lite här, men han tyckte att allting var lite läskigt i början, inte lätt att flytta till nytt ställe och det har vi full förståelse för.
Började med att ta ut honom med sadel och allting och longerade honom, han var duktig lite bus och lite skrik på dem andra hästarna tillhör vanligheterna. Sedan tog vi ner stigbyglarna och lät honom bli longerad i andra varvet, inget problem.
Sen hängde jag lite på honom för att se hur han reagerade för min vikt. Jag vet om att han är inriden och jag har sett honom bli riden hos ägarna. Men när jag börjar med en ny så pass ung häst som man inte riktigt vet hur reagerar så tar man det säkra före det osäkra.
Men han gjorde ingenting och jag kunde hoppa upp på honom. Jag började med att rida honom medan mamma höll honom i longerlinan. Detta för säkerhetsskull om någonting skulle hända. Dessutom är vår ridbana inte inhägnad av någon anledning. Sen kan det vara bra att känna på dem i alla gångarterna i longerlinan innan man rider själv sattsäga. Det jag testar allra först när jag hoppat upp och skrittat några steg på en ny häst är handbromsen. Den måste fungera. Sedan är det styrningen och gasen som jag testar.
Därefter red jag honom utan longerlinan i skritt och trav, testade bromsen ännu mer så att det verkligen funkade och testade att svänga honom åt alla håll och kanter och det gick faktiskt riktigt bra.
(Bilden är lite suddig pga att det började skymma)
Så här jobbar jag lite med hästar jag inte känner och framför allt väldigt gröna unghästar.
Ny häst
Herr C (tänkte kalla honom det här i bloggen, givetvis har han ett annat namn).
Han är en fyraårig valack. Ägs av uppfödarna till honom och är hos mig på tillridning/utbildning.
Det hela började med att ägarna ville att jag skulle ha honom här och utbilda honom och jag lovade att fundera saken. Sedan åkte jag och mamma och tittade på honom, det gick till ungefär som en provridning, bortsett från att jag inte red honom. När vi tittat på honom så bestämde vi oss för att ta emot honom här och igår kom han hit.
Han är väldigt söt och har en häftig uppsyn tycker jag och är inte brun som mina andra hästar.
Händelserikt
Dagens träning
Jag hade lovat att jag skulle köra till nästa träning med Tari och det var idag då. Men det var bara det att min tränare tyckte det passade bättre att hon kom hit och höll träningen här istället för att vi körde till Åstorp och tränade där. Så jag slapp helt enkelt köra till träningen. Jag gjorde dessutom en bra deal med pappa jag sa att om han harvade banan innan en viss tid så körde jag till träningen helt själv, han tyckte Wow och blev glad tills mamma berättade detaljerna aja.
Så det var hemma träning idag med Tarisen, detta innebar mycket markarbete och nästan ingen hoppning. Tarisen är ju lite som hon är och hon gillar att öka på ett vist ställe här hemma osv. Men träningen gick jätte bra. Jag fick tänka mycket på att jag skulle ha henne verkligen rak och styra mest med benen så hon inte går och går lite snett åt något håll. Jag har inte riktigt tänkt på att Tari ljuger och inte går riktigt rakt alltid, jag måste verkligen tänka på det hela tiden.
Hoppade travade över några bommar, detta gick bra, men Tari fick inte smyg öka på vägen ner. Sedan hoppade jag lite "fristående" hinder på låg höjd och även detta gick riktigt bra och Tari busade lite. 
Jag konstaterade att det var väldigt smidigt att träna hemma. När klockan var 20 över fick jag en väldig fart för jag kom på att det bara var 10 min till jag skulle träna och jag brukar alltid ha mina hästar framskrittade innan träningen börjar. Men jag han göra igjordning Tari och hoppa upp på henne och skritta några varv innan min tränare kom.
Effektiv
Så här effektiva är vi!
Dagens ridning
I eftermiddags/kväll red jag alla tre hästarna. Började med Cola, hon ska mest bara gå lugnt och vara lugn och inte få några utbrott. Och jag ska sitta på henne, inte flyga av (Nej, de har bara hänt en gång).
Tarisen var nästa ut, hennes fokus är mest att få henne lydig och mjuk och massa mjukgörande skänkelvikningar och öppna/sluta. Det är viktigast för hennes del och gå runt innerskänkeln speciellt i vänstervarvet där hon har det jobbigast. Det var detta vi övade på idag.
Pralin ska lyssna på mina hjälper, detta gäller alla. Början på ridpassen är det alltid lite tjurigt. Men ju längre hon får gå ju bättre går det. Hon gick faktiskt riktigt fint när jag avslutade idag.
Istället för att titta på...
Webbsändningarna från SM tittar man i stället på gratis sändningarna från Dortmund i Tyskland.
Idag klev jag av Cola
Jag skulle i alla fall rida Cola för första gången på två veckor, altså för första gången sedan olyckan. Cola var pigg och glad och skulle ta det lugnt och det var vi inte riktigt överrens om. Så hon blev lite vild och tog och gjorde några regälla bocksprång och jag var inte riktigt med så jag flög av.
Första gången någonsin jag flyger av Cola som i vanliga fall är jätte snäll att rida, men hon har så mycket överskottsenergi nu. Det var bara att hoppa upp och fortsätta rida ett tag.
Det var något liknande detta Cola gjorde med mig på ryggen.
Efter jag ridit Cola fortsatte jag med Tarisen och Pralin. Inget märkvärdigt men dem blev motionerade, finns inte jätte mycket att skriva om det.
Det blir inte som man tänkt sig
I torsdags var min mamma snäll och körde till kliniken med Cola, stygnen togs och hon röntgades både ben och rygg och allting var jätte fint, vi envisades om att vi ville ha henne röntgad både rygg och ben. Ryggen var jätte fin, perfekt. Benet har ju varit röntgat sedan tidigare men de var fint även nu. Skönt!
Cola var ohalt innan böjprov, på böjprov reagerade hon knappt ytterst ytterst lite. Men detta berode med största sannolikhet på såren. Så jag får lov att börja rida henne igen, Lycka! Hon ska dock ta det väldigt lugnt har vi bestämt. Men skönt att det gick så bra som det gjorde.
Jag är evigt tacksam att det inte gick värre än vad det gjorde med Cola, riktigt riktigt skönt. Jag och mamma är fortfarande överens att det var det läskigaste vi sett, och vi har sett mycket! Jag trodde aldrig att jag skulle få rida henne så här fort, jag sa att jag var glad bara jag fick tävla henne i år!
Så här kan det se ut...
När man handlar lite hästmat.
Gårdagens motionering
Pralin blev tömkörd, även det enligt planen. Fast det gick lite si och sådär. Pralin bråkar lite och det är väldigt svårt att få henne att inte göra det. Men när hon gick så gick hon riktigt fint och arbetade på bra i en helt ok form och var inte alls så stark som hon var när vi började passet.
Dagens nödvändiga shopping
Det finns faktiskt shopping som kallas så och idag tyckte jag att det var precis alldeles nödvändigt allting jag köpte på Hööks. 
Detta var vad som inhandlades, man måste ju ha lite sårvårds saker nu när man har en häst som har ganska många sår och är sydd på benet och i och med det är lerigt utomhus måste man lägga om bandaget så fort hon har varit ute.
Jag passade även på att köpa ett par fälltävlansskydd fram i rött till Cola. Jag tänkte dock inte rida fälltävlan, men dem verkade bra att ha till hagskydd som var min tanke. 
Så här ser dem ut, ska bli spännande att testa dem.
Angående skydd i hagen, mina hästar har skydd i hagen i vissa perioder, när det är frusen mark eller snö/is har dem alltid det. Sedan varierar det lite. Dem har inte det alltid. Nu när Cola är skadad och får lov att gå i stor hage och göra utlopp för sin överskottsenergi som hon verkligen gör är det ett måste att hon har benskydd.
Fint väder
Både igår och idag är det riktigt fint väder, solen skiner och det är vindstilla. Helt enkelt perfekt vårväder.
Här är dagens födelsedagsgris sidan om några snödroppar i solen. Tänk att lilla Tindra fyllar 6 år idag!
Nu ska jag snart gå ut och motionera hästarna.
Försökt mobilblogga men det ville sig inte...
Idag har jag försökt blogga från mobilen, men det gick inte lika lovande som jag hade förväntat mig...
Idag red jag Tarisen hemma på banan. Hon var helt som vanligt, bockig och skuttig och tycker att när det blir för jobbigt då bockar man och galopperar lite så slipper man kanske arbete. Men så lätt kommer man inte undan. Arbeta måste man ju även om man kallas Tarisen.
Cola har varit fortsatt pigg och glad och visar verkligen det ute i hagen, då hon bockar och hoppar och håller på med diverse olika lekar (så länge leken inte heter skada sig så får det vara ok....). Cola är förvånansvärt pigg och glad, med tanke på omständigheterna och vad hon varit med om.
Pralin fick vila idag.
I morgon är tanken att:
Tari ridas på banan hemma, fokus skänkelvikningar, ökningar/minskningar.
Pralin tömköras på banan hemma.
Men det kan ju förändras med väder osv, jag hörde att det skulle kunna bli ganska många minusgrader i natt och då finns risken att banan fryser och då blir det ridhus istället. Men så ser planen ut. 
Bockiga Tarisen.
Mardrömmen, jag kan fortfarande inte förstå...
Det är svårt för mig att beskriva, det är svårt att pränta ner vad som hänt, det är svårt att förstå det än...
Vi trodde vi skulle mista Cola i lördags. Det är därför jag inte har bloggat. I lördags pendlade jag mellan hysterisk, ledsen och rädd.
Det var såhär att jag hade precis ridit Cola, hon var hur fin som helst, bockade och var pigg och glad. Ska rida nästa häst som var Tarisen. Cola rullar sig under tiden jag borstar Tari och Cola rullar fast. Jag rusar in och hämtar mamma, det ser inte så farligt ut. Cola kommer nästan loss, men då händer det som inte får eller ska kunna hända. Cola sparkar mellan gallrena (när stallet byggdes var det godkända mått, vi har kollat igen och det är godkända mått mellan gallrena och dem är ordentligt gjorda)...
Jag trodde seriöst att Cola skulle slita av hoven från benet, då hoven satt fast högt uppe och hon fick inte loss den, omöjligt. Jag springer snabbt och hämtar min pappa. Därefter sitter jag i Colas box och har hennes huvud i mitt knä och försöker lugna henne. Cola var fantastiskt lugn och min pappa måste få mycket cred för sitt agerande.
Först började han såga, vi inser att det är helt lönlöst... Han springer snabbt och hämtar en tröskedunkraft en sådan man lyfter 3,5 ton med. Och det är precis han klarar av att göra så att Cola kommer loss. Allt detta sker säkert inom 10 min. Det hela går väldigt långsamt med ändå väldigt snabbt.
Vilken kraft vi behövde för att få loss Cola, vi förstår fortfarande inte hur hon har lyckats få in hoven där emellan, helt ofattbart det ska inte hända. Veterinären sa att det var kraften som gjorde att det blev som det blev, men det borde ju inte hänt.... och vårt stall är godkänt enligt alla regler i alla hörn och vråer....
Äntligen kunde Cola stå på benen igen, undertiden hon satt fast var jag minst sagt hysterisk. Cola står i alla fall upp, jag skriker till mamma ring till veterinären. Mamma springer in och ringer till veterinären som jobbar på grankliniken, som tur är hon hemma och vi kan komma upp direkt till kliniken skönt...
Lastar Cola, hon kunde stödja lite på benet, benet är blodigt, hon är blodig i huvudet. Upp till kliniken där blir hon tvättad, sydd tre stygn i huvudet och två på benet samt bandagerad. Därefter var det bara att åka hem igen.
Idag var vi uppe på kliniken med Cola igen, hon var pigg och glad och busade rundor där. Så hon blev bara bandagerad idag. Och hon får lov att gå ut i vanlig hage och allt sådant. Och veterinären sa att antagligen kunde hon vara igång snart igen. Så antagligen har hon inte fått några alvarliga skador. Jag tror att hon ska röntgas nästa gång när stygnen tas också och undersökas lite mer.
Tur i oturen var att vi fick loss henne så snabbt och att hon inte blev allvarligt skadad.
