Innehållet i inlägget är inspirerat av en uppgift jag har gjort på Malmö Högskola när jag studerade Användning av Hästar i vård och socialt arbete där. Jag tänkte dela med mig lite av uppgifterna därifrån, basserade på MIN egen berättelse.

Emotionellt

När man är aktiv tillsammans med hästarna måste man öva upp sin förmåga att handskas och kommunicera med hästarna. Detta kan man göra genom att ta kommandot och kommunicera på så sätt får man erfarenhet. Relationen mellan mig och min häst blir ett mått på erfarenhet och detta har stor betydelse inom tävlingssammanhang också. Skulle något oförutsebart hända så vet jag exakt hur jag ska rida för att klara av hindret felfritt ändå. Man kan inte tvinga en häst till att göra någonting den inte vill, men man kan alltid hitta andra vägar och lösningar för att nå fram till slutmålet.

En väldigt stor del av samarbetet tillsammans med min häst går ut på att man ska se till hästens välbefinnande. Man ser att hästen inte mår bra. De gånger mina hästar har haft kolik eller när min före detta häst hade magsår, då kunde varken jag eller min mamma sova om nätterna. Vi låg på helspänn och lyssnade efter minsta lilla ljud från stallet. Vårt stall ligger cirka 10 meter ifrån boningshuset. Det är viktigt att man själv och hästen mår bra. Mår man inte bra då kommer man heller ingenstans. Det roligaste som finns är att efter en lyckad tävlingsklass rida in på prisutdelningen med sin älskade häst, då känner man hur glad hästen blir och man själv strålar av lycka.

Det pågår just nu en het debatt om tränare. Det stod mycket i Ridsport och där fanns också olika tips hur man skulle kunna lösa det om man inte var nöjd med en tränare.

Det nämndes också mycket om att många hade tränat för A-tränare och var inte speciellt nöjda med dem.

Jag tänkte berätta lite om mina egna erfarenheter:
Jag har tränat för två kända A-tränare. Jag är inte nöjd med någon av dem tränarna ska jag berätta.

Den ena A-tränaren var vettig och duktig samt kunnig när h*n engagerade sig i träningen och inte i allt runt omkring som tex stå och prata med andra på läktaren. Denne tränaren favoritiserade också väldigt mycket i grupen.

Den andra A-tränaren var första gången helt ok, men ingenting jag var imponerad av. Tari hoppade sämre än sämst. Det enda tränarens filosifi gick ut på var att man skulle bromsa, vad händer om man bromsar en häst som inte går framåt? så kan ni själv tänka er.. Andra gången var tränaren sur och stressad...

Det är inte alltid de högsta tränarna är bäst, jag tycker att B- och C-tränarna är bra mycket bättre än de A-tränare jag har tränat för. Jag vet även om att det finns väldigt bra A-tränare som jag gärna hade velat träna för!

Jag tänkte berätta lite om vad jag tycker att är viktigt med en bra tränare:

 Att det är bra träningar och man känner att man får ut något av träningen.
 Att tränaren är Engagerad i dig som elev
 Att man inte bara för beröm. Att tränaren inte bara säger Bra eller dåligt tex utan att tränaren säger gör så här istället för att.. Altså med ett annat ord Feedback!
 Att man kan diskutera tävlingsupplägg och träningsupplägg. Man kanske får något upplägg efter en tuff träning tex skritta i tre dagar.. 
 Att man pratar om tävlingsresultat, tränaren kanske tom gar möjlighet att titta när man tävlar och på så sätt kan man få upp en diskussion om varför det gick sig och så. Samt att tränaren ser ens svagheter på tävling så man kan träna på dem.
 Sist men inte minst så måste man ha roligt på träningarna!

(jag och Tari på en träning -09 lite har förändrats sedan dess)

Det var lite om vad jag tycker att är viktigt med en bra tränare, jag har säkert glömt massor bra! Det är bara att fylla på och dela era åsikter!

Man kan tycka och tänka hur man vill. Hur deprimerande är det inte att veta att 10% av befolkningen är arbetslösa. Varför inte tänka positivt istället och säga att 90% av befolkningen har arbete. Det är två helt olika sätt att tänka, man vill gärna tänka på de negativa istället för att fokusera på de positiva. Naturligtvis är båda påståendena lika sanna. Man får göra ett eget val, vilket fokus vill jag ha? Man ska ju självklart sträva efter att fokusera på det bästa, samt att försöka tänka på det man vill och tränga bort alla andra tankar.

Här är en jättelätt övning: Tänk inte på Jordgubbar. Hur många av er tänkte på just jordgubbar? Det som hände är troligtvis att man först tänkte på jordgubbar för att sedan tänka på att inte tänka på jordgubbar. Det gäller att fokusera på det man vill, inte på det du inte vill!

Man ska inte ändra på något man lärt sig från träningarna då man tävlar, för det kan bli livsavgörande, det gäller att ha koll på vad man gör och fokusera på rätt saker. Det räcker med att man blir ofokuserad i några sekunder och då är olyckan ett faktum. Det är så lätt hänt att man tappar koncentrationen en stund och hästen vet då inte vad den ska göra, då händer det som inte får hända, att man går omkull eller kraschar i något hinder.

När man väl kommer till tävlingsplatsen ska man inte ”träna” på att tävla, utan man ska ha tränat på allt som ingår i tävlingssituationen innan man kommer till tävlingsplatsen. Vet man om att det inte går att hoppa över ett hinder på 50 cm, då bör man inte tävla på 90 cm. Men sedan finns det alltid några saker man måste träna på, under tävlingen. Man ska försöka ha så mycket som möjligt klart innan tävlingsdagen. Man ska veta var man har allting och kontrollera så att man har all utrustning och saker som behövs med sig. När man väll är på plats måste man komma ihåg banan, träna på att komma ihåg banan på träningar är jätte bra. Det viktigaste på tävling är att göra så gott man kan, lära sig av sina misstag, träna mer på det som gick dåligt, komma ihåg det som gick bra och sist men inte minst, HA KUL!

Några sista ord – Ta inte livet för allvarligt, du kommer ändå inte levande ur det.

Det bästa och effektivaste sättet att handskas med nervositet, är att man ”framkallar” det på träning eller tränar på att tävla på t.ex. träningstävlingar. Det är viktigt att träna både sig själv och hästen för tävlingssituationen. Man måste försöka lära sig att handskas med sin nervositet. Man kan även träna på avslappning, lära sig slappna av och göra att störningarna inte når fram, att man bara koncentrerar sig på vad som man ska göra inne på banan. Man bör fokusera på det som man kan påverka.

Ett annat alternativ att förbättra sina prestationer är att hitta mål - bra känsla när man tävlar är just att koncentrera sig på rätt saker. Nervositet bidrar ofta till att vi lägger mer fokus och energi på saker som inte är relevanta för prestationen. Det gäller att koncentrera sig på hästen och prestationen och att komma ihåg banan/programmet.

Hur starkt ens självförtroende är avgörs inte av slumpen. Självförtroendet är nämligen en punkt som är en produkt av din egen uppfattning om dig själv. Och den uppfattningen om dig är det inte slumpen som avgör.

Några tips

* Många tycker att det känns skönt att veta att man har gott om tid på sig innan en tävling, därför är det bra att man ser till att man är på tävlingsplatsen i god tid.

* Det gäller att känna till reglerna i tävlingsgrenen innan man kommer till start, det är viktigt att veta hur man ska göra för att prestera så bra som möjligt utan att man använder otillåtna medel.

* Skapa rutiner i teamet och på så sätt får du bättre förberedelser.

* Det viktigaste av allting är att HA KUL!

Ett sätt att ta kontrollen över sina prestationer är att faktiskt ta ansvar för dem. Det är du själv som har tränat hästen bra, du red bra och din häst hade ett fint samarbete, så kan man tänka om det går bra. Går det dåligt är det enklare att lägga över allting på hästen, men det ska man inte, man ska ta ansvar för det som har hänt och skyll inte på någon annan och hitta inte på ursäkter. Visst det kan säkert finnas ursäkter för att det inte gick som det borde, att tex hästen har en infektion som bara visas när den blir ansträngd. Ifall man endast hittar på bortförklaringar så gör man bara om samma misstag hela tiden och på så sätt lär man sig inte av sina misstag.

Ibland kan man bli besviken på att hästen inte lyckades med de den skulle, men det är fortfarande ryttarens ansvar för det är ju den som tränar hästen.

Det viktigaste är att hitta sina svagheter och göra dem till ens styrkor. Om man t.ex. har svårt att prestera bra vid dåligt väder, eller vad det än nu är gäller det att ta med sig den kunskapen till träningen och träna på just det så att ni blir bra på det.

När man rider en betydelsefull tävling, tex lagtävling, gäller det att hålla nerverna i styr och tänka på att göra som man gjort tidigare och ändra inte på någonting.

När man rider och tävlar är man ett team tillsammans med hästen.Om den ena parten, ryttaren, kanske inte gör sin uppgift, blir det svårt för den andra parten, hästen, att fullfölja sin uppgift. Att tävla med djur handlar i stor utsträckning om att kommunicera. Hästar är oerhört känsliga för vårt kroppsspråk, vårt tonfall, våra hjälper och tolkar hela tiden de signaler vi sänder ut. Det handlar mycket om mental träning att kunna må bra samtidigt som man tävlar eller presterar. Ägnar man som ryttare mer tid åt att träna mental träning blir man bättre som ryttare och samarbetet mellan häst och ryttare fungerar i sin tur också bättre.

Hästar är oerhört känsliga för vårt kroppsspråk, vårt tonfall och våra hjälper, och tolkar alla signaler vi sänder ut. Om man som ryttare blir sämre på tävling än träning påverkar det hästen och då blir det svårare för hästen att förstå hur man menar på tävling, framförallt när konkurrensen blir större, den fysiska träningen mer betydande, marginalerna blir allt mindre och dem mentala faktorerna hamnar mer i fokus. Det sägs bland toppidrottarna att de är så välltränade att det är de mentala faktorerna och dagsformen som avgör vem som vinner.

Syftet med tävlingspsykologi är att man ska få ut 100% av ens kapacitet på tävling. Det ska alltså gå lika bra på träning som tävling. Den viktigaste attitydförändringen för en del ryttare är att kunna vända på tanken om vad som är viktigast på tävlingen. Många tenderar omedvetet att lägga för stor vikt vid sig själv och andra människor i situationen. Man tänker på hur man gör, hur domaren uppfattar de och vad andra tycker. Det är inte viktigt att veta vad domaren tycker, vad det andra tävlande och publiken tycker om mig och min häst och vår prestation.

Det allra viktigaste är att man trivs med sin häst och att man försöker vara den bästa ryttaren för sin häst. Man ska inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker och bara koncentrera sig på att vara en så bra ryttare som möjligt för sin häst.

Tjusningen med att tävla är att man aldrig i förväg vet hur det ska gå. När man går in på banan har man inte en blekaste aning om hur det kommer gå, resultatet kan bli hur som helst. Om man på förhand visste hur det skulle gå försvinner tjusningen eller utmaningen.

Attityden har större betydelse än vad man tror. Om man väljer att lägga fokus på att ”spela för att vinna” blir prestationen så bra som möjligt. Om man istället väljer att spela för att undvika att det ska gå dåligt, då lägger man automatiskt fokus på de man inte ska göra. Då blir prestationen inte lika bra, som den kunde ha blivit. Rider man in på banan med säkerhet och är självsäker så överför man det till hästen. Om man känner sig säker på hur man ska rida och har bestämt sig för vilka vägar man ska välja så smittar det av sig till hästen. Detta är väldigt bra att tänka på även på framridningen, våga ta plats och rida fram som man har planerat.