Igår kväll var jag som sagt på sitsträning, Tari blev hästen som fick följa med. Det var på sitsträningen den rosa tejpen uppkomm....

Sitsträningen hölls av en Sjukgymnast, samma som förra torsdagen men då var det teori. Nu skulle vi alltså rida med fokus på våra sitsar.

Snabbt konstaterades det att jag satt rakt för ögat (phuu skönt att veta), men att jag vinklar ut högerfoten något, vilken kan betyda att jag sitter något lite lite snett åt vänster, så jag ska tänka att sitta mer åt höger, ha mindre knäslut, och vinkla in foten.

Efter ett tag fick vi vikter på våra fötter 0,5 kg på var fot. Det var lite spännande att rida med vikter. Jag märkte direkt att Tari blev tjurigare, hon pep och gjorde sina konster (som hon vissade extremt mycket av under kvällen..). Varför vi skulle rida med vikter var för att öka medvetandet om att lägga tyngden på stigbyglarna vilket är det viktigaste... Det är många gånger man gör mycket omedvetet utan att veta om det och sedan när man ändrar på någonting känns det helt fel...

Vi red i alla gångarterna med vikterna, haha sjukgymnasten sa att jag fick 10:or på mina och Taris snygga galoppfattningar. Tari hopp, bock, konstra in i dem som hon gjorde jätte mycket och dem tyckte jag hade bra balans som satt kvar på dem utan någonting, för ibland var det riktigt länge och mycket hon höll på.

Sjukgymnasten sa även att jag "stressred i traven" för när jag rider lätt gör jag det tydligen ganska fort, vilket stressar hästarna, jag skulle testa sitta ner mer. Sedan skulle vi rida lätt och sitta ner ett steg och stå upp två, då blev det helt kortslutning i min hjärna, det fungerade inte alls....
Hon tyckte även att jag skulle rida med mer böjd armbåge och mer buren hand..
Jag fick även träna på att hoppa av och på med vikterna, jag ska säga er det var inte det lättaste...

En sak till som sjukgymnasten konstaterade var att jag har väldigt dålig hållning, lutar mig gärna frammåt. Men detta problemet har jag vetat en längre tid, men det är jätte svårt att arbeta bort.

Efter en timme när vi ridit klart var det dags att sätta sig på balanspallen, gick faktiskt ganska bra. Därefter hoppade vi till britsen, där gjorde jag lite övningar. Därefter knäckte hon i min rygg, det gjorde ju inte lite ont och knakade som jag vet inte vad. Då konstaterades det att det är i bröstryggen jag är stel. Inte helt oväntat då mina axlar alltid är uppe i himmelen. Det konstaterades också, att jag inte vet när mina axlar är nere eller uppe. Detta är ännu en omedveten sak. Jag skulle träna mer på att röra på axlarna och verkligen ha kontroll över det.

Sedan till snygga tejpningen, den fick jag ju pga min dåliga hållning. Tejpen ska sitta kvar i en vecka eller till den trillar av ska bli spännande att se?


Tejpningen, här ser det ut som jag står väldigt snett, undrar om jag gör det också ibland?

Brukar ni tänka på om ni sitter snett eller dyligt?

Om intresse finns kan jag dela med mig av övningarna här på bloggen?