Alla förändringar är inte förbättringar, men alla förbättringar innebär förändring.

Känner ni till ovanstående Citat? Väldigt tänkvärt sådant. Värt att tänka på i det dagliga livet med hästarna, på träningar på tävlingar. Man kanske testar något nytt koncept, det kanske inte inebär förbättring, men det innebär ändå en förbättring?

Vad är värre än att inte göra ett försök? Man måste försöka ändra på saker och ting, även om det inte alltid blir optimalt från början, men träning ger ju också färdigheter och för att ändra ett felaktigt beteende krävs över tusen repetitioner. Så att förändra någonting är bärjan på något nytt, men man kan inte kräva att det innebär en förbättring, men det innebär i alla fall en förändring.

Värt ett försök att försöka ändra den där detaljen, jag jobbar stenhårt med att förbättra min sits och mitt överliv, det blir en förändring, men ändå inte en förbättring så som man vill se den. Men det är en bit på vägen! Tänk långsiktigt, Rom byggdes heller inte på en dag!

Om kärlek är förutsättningen för socialt samspel, behöver vi då kärlek för att prestera max och ha roligt tillsammans med våra hästar? Jag tror man måste ha kärlek, förtroende och tillit till mellan sig och hästen precis som i vilket annat förhållande som helst. Jag tror nämligen att detta är nyckeln till framgång, ingenting är för givet men man måste arbeta upp sin kommunikation, kärlek och allt annat som hör till för att lyckas tillsammans.

Kärlek är ju någonting man inte alltid måste visa, jag är väldigt dålig på att visa känslor officiellt. Det händer att människor har väldigt roligt åt mig på tävlingar när dem frågar mig hur det har gått brukar jag svara äsch den nollade, äsch det blev två ner eller något liknande, jag svarar alltid med samma tonfall och låter precis lika nöjd/missnöjd oavsett resultat. Även fall jag känner något helt annat inombords. Jag är också väldigt försiktig med att säga ”jag älskar min häst” eller liknande saker, jag försöker hålla allt sådant neutralt för omvärlden. Men jag måste erkänna jag gillar mina hästar, annars hade jag inte haft dem helt enkelt!

Kan man tänka så här i ridsporten? Är det inte lite såhär?

När man lär sig att dö, då lär man sig också att leva. Det var några ord jag snappade upp under en föreläsning för ett par veckor sedan. Sedan dess har jag tänkt på innebörden av dessa ord.

Jag anser att där ligger någonting i dessa orden, man går ju ofta efter erfarenhet och man säger alltid i alla samanhang att man lär sig något nytt varje dag och vist gör man det hela livet. Dock kan man tolka dessa orden hur man vill. Men jag väljer att tolka det som att när man har lärt sig att dö, då är man också fullärd. Man kan tänka på andra sätt också givetvis.

I ridsporten pikar man när man är 50 år sägs det, med andra ord har man kommit ungefär halvvägs in i livet när man pikar. Lite intressant att man behöver så mycket lärdom för att bli en riktigt bra ryttare, givetvis krävs talang också och man måste givetvis ha alla andra förutsättningar för att lyckas…

Bara en liten tanke från mig…

”Kritik är ett sätt att förbättra saker och ting genom att avlägsna och rätta till briser. Det handlar om att förbättra någonting och förutsätter därför tron på förbättring. I kritiken innefattas även av självkritiken det vill säga strävan efter att utveckla det egna jaget genom att rätta till de egna bristerna”

Hur tar ni kritik?

Själv tar jag kritik på olika sätt, det beror helt på vem som kommer med kritiken. Medan jag är väldigt självkritisk och kan tycka ett en tävlingsrunda är dålig trots att många säger att den inte är det. Jag är också väldigt självkritisk och "skäms" ganska ofta när jag tittar på kort och filmer när jag rider. Det är egentligen rätt hemskt, men och andra sidan ser man väldigt många brister på så sätt och man funderar verkligen varför gjorde jag så, varför hände just det....

Kritik från andra beror helt på vem det är som säger kritiken och på vilket humör jag är på. När det gäller kritik från mamma gör jag oftast som hon säger, men ibland blir hon väldigt tjatig och då blir jag arg på henne och skäller på henne. Fast oftast tänker jag igenom det mamma säger ändå efteråt och funderar på om det hade blivit bättre om jag hade gjort som hon sa ändå...

Kritik från andra utomstående, människor som jag vet bara kritiserar precis allt jag gör totalt ignorerar jag. Från andra människor brukar jag tänka på det dem sa och fundera ut om det verkar logiskt eller inte.

Kritik från tränare, det beror också helt på vem som är tränare. På träningar gör man alltid 99% för att göra så bra ifrån sig som möjligt och försöka göra som tränaren säger. Även på träningar när en tränare säger till en att göra motsatt vad man själv anser, gör jag ändå vad tränaren säger. Testar helt enkelt och ser om det blir bättre eller sämre, blir det sämre ignorerar jag det i framtiden. Detta händer dock mest när man rider på gästträningar och inte för den tränaren man brukar rida för.

”Att vara engagerad innebär att man bryr sig om någonting och vill någonting”.

Med andra ord innebär det att vara engagerad att man är målinriktad och bryr sig om saker och ting. Man kan fundera över sin egen situation

Är jag engagerad med mina hästar? Det jag vill och bryr mig om är att mina hästar mår bra, alla dagar, alltid. Med ridningen vill jag uppleva en speciell känsla som jag strävar efter när jag hoppar av hästen. Den kan vara till exempel att hästen är lösgjord eller att den inte är rädd för den där vattenmattan.

Jag är faktiskt i övrigt rätt dålig på att ha en klar plan för vad jag ska göra just de här ridpasset. Det är en dålig ovana jag har, jag tar allting lite mer som det kommer. Det är både på gott och ont.

Det är också väldigt viktigt att man har ett engagerat team kring sig, min mamma engagerar sig väldigt mycket med mina hästar och mitt tränande och tävlande. Min tränare engagerar sig också anser jag, hjälper mig på träningar, tävlingar och tittar ser en hel del av mina tävlingsrundor samt att det är väldigt bra att kunna diskutera vägar på tävlingar, få tips vad jag ska tänka på inne på banan och sedan få feedback efter jag hoppat.
På tal om att ha viljan till att göra något kan jag passa på att skriva mitt kortsiktiga mål med Cola. Det är att ha kvalat till 1,30 ( 2 nollor i grund och omhoppning) innan utomhussäsongen drar igång. Ett realistiskt mål tycker jag, trots att vi bara har startat två 1,20. Men det har vi istället gjort med bra resultat.

Cola efter söndagens tävling. Är man duktig får man leva därefter, eller hur Cola? Är man hungrig kan man lika bra passa på att ta det själv! Så vad passar bättre än att äta direkt ur säcken.

"Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom" enl paragraf 2 i Djurskyddslagen.

Men vad är onödigt lidande? är det onödigt lidande att jag rider mina hästar? är det onödigt lidande att mina hästar tävlar? Hur definieras detta?