Syftet med tävlingspsykologi är att man ska få ut 100% av ens kapacitet på tävling. Det ska alltså gå lika bra på träning som tävling. Den viktigaste attitydförändringen för en del ryttare är att kunna vända på tanken om vad som är viktigast på tävlingen. Många tenderar omedvetet att lägga för stor vikt vid sig själv och andra människor i situationen. Man tänker på hur man gör, hur domaren uppfattar de och vad andra tycker. Det är inte viktigt att veta vad domaren tycker, vad det andra tävlande och publiken tycker om mig och min häst och vår prestation.

Det allra viktigaste är att man trivs med sin häst och att man försöker vara den bästa ryttaren för sin häst. Man ska inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker och bara koncentrera sig på att vara en så bra ryttare som möjligt för sin häst.

Tjusningen med att tävla är att man aldrig i förväg vet hur det ska gå. När man går in på banan har man inte en blekaste aning om hur det kommer gå, resultatet kan bli hur som helst. Om man på förhand visste hur det skulle gå försvinner tjusningen eller utmaningen.

Attityden har större betydelse än vad man tror. Om man väljer att lägga fokus på att ”spela för att vinna” blir prestationen så bra som möjligt. Om man istället väljer att spela för att undvika att det ska gå dåligt, då lägger man automatiskt fokus på de man inte ska göra. Då blir prestationen inte lika bra, som den kunde ha blivit. Rider man in på banan med säkerhet och är självsäker så överför man det till hästen. Om man känner sig säker på hur man ska rida och har bestämt sig för vilka vägar man ska välja så smittar det av sig till hästen. Detta är väldigt bra att tänka på även på framridningen, våga ta plats och rida fram som man har planerat.