Idag tränade jag Tari för Maria precis som bestämt.

Det var nog den jobbigaste träningen på flera år! (för mig altså) Tari fick lite mer "semester".

När jag började rida fram fick jag uppmaningar om vad jag skulle göra med min sits precis hela tiden... Ner med hälarna, vinka in högerbenet, ner med axlarna, titta rakt fram, luta dig bakåt, upp med händerna, luta dig mer bakåt... Upp med händerna mer än en dm till... Det var lite av alla uppmaningar jag fick i början av ridpasset.

Tari gick faktiskt ganska bra, till hon blev lite arg. Men hon kickade lite då och stack i galoppen med mig (inget ovanligt). Då skulle jag bara tänka på att rida låångsamt och tänka låånnsamt, inte det lättaste men till sluts så gick det bra. Jag fick altså inte lov att bromsa med handen, jag rider aldeles för mycket med handen..

GAHHH Jag sitter på fel sittben alltid i ena varvet, det var ingen positivt, öva öva öva öva öva det ska gå att sitta på rätt sitben alltid.. Jag gissar för mycket på träningarna också... Heller inge bra!

Sedan började jag hoppa, hoppade en liten serie travbom, räcke, oxer. Det gick inte så jätte bra, Tari bara rusade hela tiden. Så för att hon inte skulle göra det så mycket skulle jag tänka långsamare efter travbomen och dem höjde och längde upp oxern rätt regällt (1,30) Då gick det riktigt bra, vilka språng vi fick till!!

Sedan hoppade jag en linje oxer räcke. Första gången glömde jag göra som Maria sa, eller jag red bra till första och sedan stressade jag henne aldeles för mycket. Det är hennes problem om hon inte räcker fram till hindret inte mitt. Nästa gång fick jag till det, jag landade mjukt efter oxern (han tillochmed ta ett djupt andetag som jag skulle) för att sedan komma perfekt på räcket.

Det som hände var precis samma som hände på tävlingen när vi rev. Vi diskuterade också tävlingen med Maria och hon tyckte att jag red bra i början och slutet. Men inte i mitten där red jag inte alls bra. Jag håller med. Ibland är det bra att ha en tränare som bygger banorna!