Äntligen var det dags att åka iväg till Åstorp för att träna Cola för första gången sedan vecka 7. Lördagen vecka 8 hände ju den ofattbara olyckan. Jag kan fortfarande inte förstår att det är sant. Jag stod där och trodde jag skulle mista min häst. Allt gick bra, på kvällen var jag glad om Cola kunde bli ridhäst igen...

Redan nu kunde vi göra träningsdebut igen, helt fantastiskt och ofattbart

Vägen dit och innan jag kommit upp på Cola behöver vi inte prata om, alla som gick på gatorna på vägen hoppade till och tittade väldigt mycket på oss. Cola kör uppvärmningen i släpen nämligen och det låter ganska rejält

Åter till träningen, jag red ute till en början. Cola var jätte fin, det är skillnad att rida på "tränings/tävlingsbettet" med martingal än med "hemmabettet" utan martingal. Vilket gjorde att jag hade en mycket känsligare häst idag som gick riktigt riktigt fint på framridningen.

Ryggningen som brukar vara problem gick helt smärtfritt, kanske inte den rakaste men det jobbar vi på. Sedan blev hon lite tjurig ett tag och skulle vara istadig för höger skänkel i vänster varv och försöka smita ut, de fick hon inte, jag var på henne mycket med skänklen då och tillsluts gav hon efter och gick som jag ville.

Sen gick vi in och tog några språng, en linje med ett räcke till tre galoppbommar och sen till en liten oxer. Hoppade inget högt eller avancerat idag.

Så här såg det ut precis innan olyckan