Jag hade anmält båda hästarna till tävling i helgen lördag och söndag dvs 31 och 1 Augusti. Idag på eftermiddagen får man mail och besked om att tävlingen är inställd. Jag tycker att detta är väldigt sent att komma på att det är alldeles för lite starter nu. Det har inte kommit med ett brev på posten för arrangörerna precis.

När man själv vill avamäla till en tävling ska man göra det senast fredagen innan tävlingsveckans start kl 8 på kvällen. Borde det inte finnas någon gräns för när man får ställa in tävlingar som är rimliga. Ska man tävla i helgen får man betala efteranmälningsavgift. Är det för att övriga klubbar ska tjäna mer på det? Riktigt irriterande är det i alla fall. Då det är enda helgen på ett tag jag är ledig och kan tävla, då ställer man plötsligt in tävlingen och där är inga andra tävlingar inom rimligt avstånd. Irriterande.

Vad anser ni?

Hoppas alla har haft och fortsätter ha en riktigt bra midsommar!

Jag har en sadel på annons på de stora annonssidorna. Jag fick ett svar på Hästnet på annonsen de löd så här:

När jag var blott 5 år gammal skulle jag och min mamma ta in min ponny Emil (på bilden under). Vi möttes av en fruktansvärd syn, Emil låg död i hagen! En syn jag aldrig glömmer. Jag kommer ihåg det som det vore igår trotts att det är ungefär 14 år sedan.

Emil gick tillsammans med en fd travare i hagen, allt hade funkat jätte bra. Tills dagen då Emils liv inte fanns mer. Pappa kom och vi stod i hagen, jag sa jag vill klappa honom. Pappa bara gör det då, jag bara jag vill inte han är ju död. Det var så hemskt allting. Mamma och Pappa lastade honom (död). Pappa jobbade i en stad där som man kunde obducera hästar.

Jag och mamma var hos våra näst kusiner när telefonen plötsligt ringer, det var pappa som ringde för att berätta hur Emil dött. Tyvärr var det ingen vanlig död, det hade i människospråk kallas för brutal misshandel.

Skadorna på Emil var omfattande, man såg dock ingenting på honom (utvändigt, men insidan var precis tvärt om). Stora halskotpelaren var av och en massa andra skador på honom.

Teorin om vad som har hänt är ganska självklar, den andra hästen har sparkat ihjäl Emil. Eftersom Emil hade så pass många skador och omfattande har man även konstaterat att hästen har fortsatt sparka honom efter han var död.

Att se sin första häst död i hagen när man är blott 5 år gammal, det är inte precis den starten med hästar man önskade sig.

Nu har jag äntligen gått ut gymnasiet! Känns underbart!


Dagen började 10 i 6 på morgonen.

Så här såg det ut lite efter klockan 2 när vi äntligen efter tre års väntan fick springa ut i regnet! Det är jag som håller i FV3a skylten och är längst fram!

Jag kan passa på att TACKA ALLA SOM UPPVAKTADE MIG IGÅR!

Läsa mer om i bloggen? Frågor/ funderingar? övriga kommentarer?

Det är bara att ställa dem i kommentarsfältet eller maila till mig!



Ang denna bilden vet jag faktiskt inte hur gammal jag var men ponnyn köptes 1998 och såldes 2001 så det var där någon gång, jag var alltså mellan 7 och 10 år.

En gammal bild på mig och min gamla B-ponny.

Idag har jag provat 4-åringen jag gillade igen. Jag gillar den fortfarande jätte mycket. Men jag vet inte om jag vill ha en såpass grön 4-åring. Men annars finns det bara en massa plus med den. Eller ja något minus men de är inget allvarligt Jag ska kolla på några fler i veckan innan jag bestämmer mig.

Varför ska det vara så svårt att hitta ny häst? Mellan 5 och 7 år. Jag förstår inte varför det är så svårt. Många förskönar verkligheten något enormt och hittar på egna saker som inte alls stämmer. Varför kan hästfolk aldrig vara seriösa?

Idag red jag Tari på banan hemma. Ett pass då jag tänkte trimma henne ganska mycket.

Jag red skänkelvikningar, öppna. Sedan började jag rida serpentiner men inte vanliga serpentiner utan jag red henne runt inner skänklen så hon gick som öppna i både bågen och på rakt spår. I mitten saktade jag av och skrittade tre steg, började trava igen och flyttade henne för andra skänklen så hon gick som öppna där med också upprepade jag detta. Det gäller att ha kol på både inner och ytterskänklen. Har man bara kol på inner så blir det lätt att man glider jätte långt ut och det blir ingen direkt båge.

Efter det red jag serpentiner i galoppen med, saktade av vid medlelinjen. Sedan började jag träna på vår svårighet och det är att korta galoppen, efter ett litet tag gick det riktigt bra i höger varvet. Vänstervarvet var mycket svårare, men tillsluts funkade även det. Men detta måste jag öva mycket mer på känner jag. Det är bra när man hittar speciella saker att träna på hela tiden. Men man kan inte träna en sak hela tiden men man kan försöka få in den saken i alla passen.

Igår begav vi oss till ÅPK för att hoppa bank och vatten för första gången.
Carro och John åkte också dit och tränade på samma sak, skönt att ha sin tränare med, dock satt hon på häst.

Tari var jätte busig redan från början. Hoppade banken och hon bockade massor och skakade på huvudet när vi kommit ner från banken. Hon tvekade inte alls. Hoppade den från alla håll och kanter. Tari var jätte duktig.

Sen över till vattengraven, även där hoppade Tari den utan några som helst problem. Hon tvekade inte en sekund. Underbart att se att hon är så duktig, hon har bara hoppat vatten en gång tidigare detta för ett år sedan.

Allting gick riktigt bra. Jag valde att inte hoppa några vanliga hinder. Ville bara träna på det som behövdes och Tari skulle få göra lite kul saker och ting.

Jag tog med kameran, tror ni mamma som lovade ta kort tog några kort? Svar nej, jag blev faktiskt lite besviken på henne.

Idag har jag även på eftermiddagen varit och provridit en 4-åring, import.
Endast riden i 3 månader. Den var väldigt duktig och lyssnade, samt gjorde vad den skulle och var arbetsvillig och hade ett härligt intryck. Men det är mycket att fundera över, en så pass lite riden häst är inte riktigt vad jag vill ha. Men kommer jag verkligen hitta den perfekta hästen? Det återstår att se...

Idag har jag varit med skolan på Kullaberg och klättrat. Väldigt intressant och inte minst roligt att klättra i riktiga berg, det var läskigt också.

Här var en del av utsikten därifrån vi klättrade, ni ser själva var man hamnat om något gick snett!

När man stod där nere och var "säkrad" kände man adrenalinet pumpade och man skulle upp till varje pris, när man inte kom längre eller när det blev lite jobbigare då tittade man ner och blev jätte höjdrädd och jätte skakig, de värsta var när man skulle hivas ner med linorna. Det är trotts allt en riktig upplevelse att klättra bland klipporna. Man fick samma härliga känsla som när man tävlar när man skulle börja klättra och när man nått sitt mål!

Nu sitter jag här hemma med några blåmärken och lite svullen här och var, men nu har jag provat på något nytt.


Har ni klättrat i ett berg någongång?

Jag var som sagt var och var funktionär på Treårstesten i Åstorp som ägde rum i helgen som var. Jag tyckte det var väldigt lärorikt och intressant att vara med och hjälpa till. Man fick höra och se hur dom bedömde hästarna. Det var annars allmänt trevligt snack med domarna och alla andra. Det roligaste är att man får veta hur dom tänker som domare och deras åsikter.

Vi fick lite information om Taris föl av domarna Dom gillade henne, men tyckte att hon var för dagen sent utvecklad och hon är dressyrstammad men trotts de var hon bara 1 poäng ifrån att bli klass 1 i hoppning, i dressyren var hon dock sämre, riktigt kul att veta. Tari förärver tydligen sin hopptalang.

Här är filmen på när Neftys (Taris föl) rids på treårstesten, hon är väldigt lite riden. Det är inte jag som äger Taris föl utan det är Taris föredetta ägare.
(hoppfilmen och visning förhand har inte kommit upp än pga att det tar ungefär en dag att lägga upp ett klipp med så snabbt internet som jag har).  

Som tack för hjälpen på treårstesten fick jag dessa lindorna, det var ideellt arbete.

Förmiddagen idag har jag tillbringat på treårstesten i Åstorp som funktionär för Nordvästra Skånes Hästvänner. Jag och min mamma stod vid oxern. Det är mycket bomma som ska fram och tillbaka där för att dom löshoppar och visas för hand på samma ställe.

Dagens konstaterande:

+ Alla funktionärer vid hinderna (dvs som jag och mamma var) + alla som var medhjälpare hade hjälmtvång.

- En häst "sprang" över en människa eller höll på att göra det så han fick hoppa undan. Vilket resulterade i att allting tog längre tid.

- Vissa hästar klarade dom inte av att ha "inspärrade" mellan sig så dom kom lösa mot oss som fixade med hinderna, man fick hela tiden vara beredd på att där kunde komma en häst springandes, inte bra ur säkerhetssynpunkt.

- Dom drog in vår fika pga förseningar.

Jag konstaterade även att där var väldigt många som inte kunde visa sina hästar, dom sprang rundor som yra höns och gjorde saken värre än vad den var. Dom visste knappt hur man stannade en häst (vad gör man då som medhjälpare på 3-årstest).

Hade man en häst så skulle man vara en som visade den och ha två medhjälpare = 3 st. Men många hade bara två medhjälpare och resultatet blev bra mycket sämre då.

Många hästar hade inte löshoppat tidigare? Lite konstigt att man inte har löshoppat och förberett sin häst när den ska gå 3-års test, siffrorna följer ju hästen hela livet och anmälningsavgiften är inte så billig (cirka 1000kr).

Det var jätte stor skillnad på vem som visade hästarna. Proffsens hästar fick nästan alltid klass 1 eller Diplom. Där var jätte stor skillnad mellan proffs och dem andra (nybörjarna enl mig) där fanns helt enkelt inget mellanting. Jag förstår inte riktigt när man vet om att man inte klarar av situationen, varför tar man då inte hjälp av ett proffs?

Där var en häst som fick 1-1 på hoppningen, och 5 är knappt godkänt. Den hoppade knappt 60 cm. Lite dålig still.

Nu har jag äntligen bytt design, är jätte nöjd med den.

Kolla gärna in http://www.designandmakeup.se/ hon har många snygga designer.

Jag var iväg och tävlade i helgen, om ni är intresserade kan ni läsa hur det har gått här.





Ett stort TACK till Ella Olin för dessa underbara bilder!