Att måla dessa bommarna till klubben, det tog mer tid och var besvärligare än vad jag trode. Men det reslultatet blev riktigt snyggt, jag tyckte det blev rätt häftiga färgkombinationer!

 

Bommarna används idag på föreningen och dessa bommarna använde man till framhoppningshinder på tävlingarna i december bla. Det som irriterar mig mest är när man vilket många gör använder dessa nymålade bommar som travbommar på marken, när det finns plastbommar som är sjukt mycket bättre till just detta endamålet. Klart att bommarna ska användas, men då får de ligga uppe som hinder.

 

Jag påbörjade min livs största utmaning, plugga på Distans i Luleå. Jag flög de där 140 milen upp till Luleå helt ensam, första gången jag var norr om Stockholm. Dessutom red jag inte på en vecka innan jag och Cola gjorde debuten.

Jag och Cola gjorde vår första start i 1,20. Vi passade dessutom på att göra debuten på nationell tävling. Debuten gick riktigt bra,fick ett skit pet.

Idag var det dags för yttligare en träning för min och Curres del, vi kör hårt nu ett tag.

 

Idag var Curre ännu lugnare än igår, både igår och idag hade han sin nya luva som jag skrev om här.  Han hör lite med luvan, vi testade tappa en bom så att det lät ganska regällt och då reagerade han, dock inte lika mycket som han antagligen hade gjort utan luvan. Han känns mycket mer fokuserad på mig när han har luvan på sig, om det är jag som inbildar mig eller att han har blivit bättre eller det är luvans förtjänst det kan jag tyvärr inte svara på.

 

Idag på träningen började vi med basic saker som vanligt. Ökningar, minskningar i både trav och galopp. Avsaktningar från galopp till trav, utan att han ska fatta galopp igen. Curre tycker nämligen att när man har gjort avsaktningar ett tag så fattar han ny galopp själv för att han tycker att han är så duktig och vet precis vad han ska göra, dock ska han ju endast göra detta på mitt komando men det tycker Curre är lite överskattat.

 

Sen började vi hoppa, idag blev det studs på schemat, är osäker på om han har gjort de tidigare i sitt liv, aldrig med mig i alla fall. I denna studsen hade vi fem hinder. Travade alltid in i studsen också, började med att bara trava in och låta honom trava över bommarna, i båda varven, och han skulle vara lugn och inte bara kasta sig iväg. Sedan gjorde vi samma sak ett antal gånger och bommarna kom upp på skrollorna och först blev väldigt små hinder, sedan blev de större och större, fortfarande inte högre än runt 50-60 någonting? Curre skötte sig i alla fall hur bra som helst, hoppade över det ett par gånger med hinder. Sen helt plötsligt kom ett hjärnspöke och han helt utan förvarning kastade sig åt höger, och sätter av i full fart. Tog ett litet tag innan vi kom nära en vägg och jag kunde stanna honom mot den, det kändes precis som han blev hysterisk? Sen nästa gång styrade jag på precis som tidigare, höll dock lite mer i vänstertyglen och då hände ingenting? I slutet blev han nog lite trött och det gick lite fortare och fortare. Men annars hoppade han super!

Curre i sin nya luva igår morse i dimman i Åstorp.

I veckan var vi iväg och handlade denna nya luvan.

Idag på morgonen var jag först i Åstorp och tränade Curre, det gick faktiskt riktigt bra. Han var dock lite småbusig efter hindret en gång men det hände inte så mycket mer än så och jag reagerade snabbt och fick upp huvudet på honom.

 

Efter det var vi i Vantinge med Cola, trimmade henne, hon gick sådär. Stundtals lite slö och oengagerad och lite stark.

 

När Cola var färdig var det dags för sista hästen för dagen Tarisen. Som jag just nu håller på att sätta igång. Hon var också riktigt rolig att rida, hon är så rolig, när där inte är några i ridhuset, då vill hon inte röra på sig, men kommer där fler in i ridhuset, då helt plötsligt kan man busa och ha lite roligt.

Denna gången bara på grund av mig själv. Jag skulle tränat Curre idag, men det blev inte riktigt som planerat.

 

I flera dagar i rad och flera gånger om dagen har jag fått världens näsblod, och när jag får näsblod blir jag så illamående och yr och mår allmänt riktigt dåligt. Dock släpper det ett tag efter näsblodet slutat blöda.

 

I förmiddags hade jag riktigt regällt näsblod som gjorde att jag inte klarade av att åka med och handla, det slutade så småningom och jag tyckte jag kände mig helt ok, och skulle träna. Hade siktet instält på detta, när det var 1 och en halvtimme kvar till jag skulle träna får jag helt plötsligt bara världens näsblod igen. Och med tanke på att det är fyra röda dagar och man måste in och etsa kärlet i näsan så fort man har fått näsblod så fick det helt enkelt bli så.

 

Så istället för träningen blev det en akuttid på vårdcentralen och kärlet i näsan är numera etsat, efteråt och nu gör det ganska ont. Därför blev ingen mer riden idag förutom Cola i morse.

 

Träningen med Curre sköt vi fram till i morgon bitti istället.

 

Igår på Annandag Jul tränade jag kl halv 9 på morgonen med Curre. Tro det eller ej, jag var faktiskt vaken och träningen gick rikigt bra. Han var mycket lugnare än dagen innan och vi hoppade lite igen och det gick också mycket bättre än dagen tidigare. Han var inte alls lika vild, sprang bara iväg en gång och annars lyssnade han på mig.

 

Idag hoppade jag Cola på pay & riden. Den kändes verkligen att jag mest jobbat med Curre och hoppa låga hinder i ett lågt tempo på honom. Med Cola idag satt det lite i och när jag hoppade banan första gången fick vi ett för mycket på alla distanser i början av banan. Sedan hoppade jag den en gång till och då stämde allting. Hoppade bara banan inte så jätte högt, men de var aldeles lagom för mig och Cola som inte hoppat sedan tävlingarna var i Åstorp senast. Lite jobbigt är dock att jag fortfarande har ont i min arm och att det gör ont när jag hoppar upp och när vi landar efter ett hinder. Men det kan man leva med ibland, hoppas att det blir bättre snart.

Min och Curres jullediget tog slut innan den han börja kändes det som? Idag tränade jag honom igen, lika bra att köra hårt nu när mamma är lite ledig och vi kan åka iväg och träna.

 

Träningen idag bestod mest av att försöka få honom att vara lugn, inte lägga i turbon och springa alla världens väg. Han skulle helt enkelt lyssna på mig och när han inte lyssnar på mig så svänger jag honom på en liten liten volt så får han galoppera där tills han tröttnar och börjar lyssna på mig istället för att leva i sin egna lilla värld.

 

I första galoppen sprang han rätt mycket, sedan lugnade han sig rätt mycket, men han sprang fortfarande en hel del. Till sluts blev han lugn och avslappnad och vi kunde ta några språng. När vi tagit några språng blev han spänd igen, antagligen på grund av att trötthetskänslan infann sig. Men efter yttligare några gånger över hindret gick det åter lugnt.

I morgon blir det träning med honom igen, då kl halv 9(!). Vilken vettig människa är vaken då på Annandagjul? Återstår att se helt enkelt!

 

För någon vecka sedan tyckte vår granne att det var tid att sprätta i halmen, själv ansåg jag att det var lite fel årstid. Men nedan ser ni reslutatet.

Jag tyckte att det såg så häftigt ut så jag var bara tvungen att gå ut och ta några kort.

Nu sitter vi vid middagsbordet och har precis ätit middag. Snart är det dags för att äta gröten. 

 

Hästarna har varit ute och stallet är fixat och klart, skönt att ha det klart. Hästarna får vila idag. 

 

VI HÄLSAR ER EN RIKTIG GOD JUL!

Jag måste bättra mig och verkligen ta tag i bloggningen på allvar nu.

 

I torsdags fick jag äntligen min iPad

Efter jag var på akuten tog jag det lugnt i några dagar. Hade några underbara personer som tog handom ridningen ett par dagar när jag inte själv kunde hoppa upp.

 

I torsdags började jag rida igen, i fredags tränade jag Curre och vi tog till och med några språng. Inte många för att det gjorde för ont. Men annars förutom hoppningen gjorde det inte så ont i armen.

Dagen före doppardagen tyckte jag att det var dax att fixa en lite juligare bild på headern!

 

Jag och Curre vill passa på att hälsa er alla en riktigt God Jul!

Igår skulle jag hoppa KM med Curre. Det slutade med att jag tillbringade många timmar på akuten istället. Roligare kan man faktiskt ha det, men men så blev det inte.

 

Ingenting brutet och bara mjukdelsskador, bula i huvudet (trots hjälm), spräckte skärmen på hjälmen dessutom. På akuten frågade man mig en miljon gånger om jag hade hjälm, jaaa, jag hade både hjälm och säkerhetsväst. Man frågade även på akuten om jag red barbacka, jag bara eeh de hade nog inte varit så lämpligt.

 

Nu lever jag på max dos av både ipren och panodil och mår hyffsat så länge jag inte rör mig för mycket.

Idag var det tre år sedan jag startade upp min blogg, bloggen startades altså upp på Lucia den 13 december 2009. De känns som det var ett bra tag sedan?

 

Mycket har hänt sedan dess, när jag startade upp bloggen hade jag Tarisen och Brio. Brio har jag inte kvar längre utan har istället Curre och Cola.

 

Här är första inlägget för er som vill läsa!

Varför har man inte sånna här jätte breda, de var säkert 20 meter breda och perfekt underlag och gick runt hela parken. Varför har man inte det i Sverige?

Igår var det dags för sista starten som Youngrider i Åstorp, även årets sista start.

 

Allting flöt på väldigt bra, det gick ovanligt bra på framhoppningen och även inne på banan, hon var dock lite nonchalant och var i något hinder i grunden. Sen i omhoppningen på en linje fick jag lite för mycket fart och han inte räta upp mig så mycket som jag borde så då trillade frambommen på oxern.

 

Cola hoppade bra på framhoppningen denna klassen med, hade ibland lite dålig bjudning i svängen och inte henne helt rak, men annars gick det bra där med. Sen inne på banan blev det en konstig väg till första hindret, det stod aldeles för många hinder i vägen på vägen till första hindret, blev ett lite konstigt språng där. Annars hoppade hon klockrent och alla linjer stämde hur bra som helst till det tredje sista hindret, en oxer ur sväng. Där tappade vi galoppen och jag trodde att Cola skulle ta ett galoppsprång till men hon hoppade av och bakbommen trillade ner. Retligt, men hon hoppade fint annars!

 

Cola har verkligen utvecklats massor på de sista starterna, nu känns det verkligen som vi är på väg i rätt riktning igen och hela banan trillar inte längre...

Jag är glad att jag och Cola har kommit hem oskadda efter dagens tävling och att snöovädret som är uppklassat till en klass två varning inte blev värre än att vi kunde köra hem och att det inte var några större problem att komma hem.

 

Det var lite drivor här och var och snön fög en hel del på vissa ställen. Nu känns det som vinden håller på att tillta även snöandet?

 

Nu ska jag titta på Världscuppen i hästhoppning från Genéve återkommer med reslutat från dagens tävlingar i ett senare inlägg.

Idag har jag roat mig som funktionär hela dagen på de lokala tävlingarna på hemmaklubben. Alltid lika roligt eller?

 

Mycket har hänt sedan sist, varit mest stressande men det har gått ihop!

 

Idag har jag och Curre varit i Åstorp och hoppat pay and ride för andra gången (andra gången vi hoppar bana).

Detta var sista rundan vi hoppade. Det syns att vi inte är riktigt samspelta än och att Curre gärna försöker smita till höger om hinderna, detta syns dock tydligast på linjen mellan 6 och 7 där vi vinglar ganska mycket.