I förra veckan skrev jag ett inlägg om teamet kring mig. Jag kan inte mer än berömma alla människor som finns runt omkring mig och hjälper och stöttar mig. Speciellt inte sedan den dramatiska olyckan i lördags.

Det är svårt för mig att beskriva, det är svårt att pränta ner vad som hänt, det är svårt att förstå det än...

Vi trodde vi skulle mista Cola i lördags. Det är därför jag inte har bloggat. I lördags pendlade jag mellan hysterisk, ledsen och rädd.

Det var såhär att jag hade precis ridit Cola, hon var hur fin som helst, bockade och var pigg och glad. Ska rida nästa häst som var Tarisen. Cola rullar sig under tiden jag borstar Tari och Cola rullar fast. Jag rusar in och hämtar mamma, det ser inte så farligt ut. Cola kommer nästan loss, men då händer det som inte får eller ska kunna hända. Cola sparkar mellan gallrena (när stallet byggdes var det godkända mått, vi har kollat igen och det är godkända mått mellan gallrena och dem är ordentligt gjorda)...

Jag trodde seriöst att Cola skulle slita av hoven från benet, då hoven satt fast högt uppe och hon fick inte loss den, omöjligt. Jag springer snabbt och hämtar min pappa. Därefter sitter jag i Colas box och har hennes huvud i mitt knä och försöker lugna henne. Cola var fantastiskt lugn och min pappa måste få mycket cred för sitt agerande.

Först började han såga, vi inser att det är helt lönlöst... Han springer snabbt och hämtar en tröskedunkraft en sådan man lyfter 3,5 ton med. Och det är precis han klarar av att göra så att Cola kommer loss. Allt detta sker säkert inom 10 min. Det hela går väldigt långsamt med ändå väldigt snabbt.

Vilken kraft vi behövde för att få loss Cola, vi förstår fortfarande inte hur hon har lyckats få in hoven där emellan, helt ofattbart det ska inte hända. Veterinären sa att det var kraften som gjorde att det blev som det blev, men det borde ju inte hänt.... och vårt stall är godkänt enligt alla regler i alla hörn och vråer....

Äntligen kunde Cola stå på benen igen, undertiden hon satt fast var jag minst sagt hysterisk. Cola står i alla fall upp, jag skriker till mamma ring till veterinären. Mamma springer in och ringer till veterinären som jobbar på grankliniken, som tur är hon hemma och vi kan komma upp direkt till kliniken skönt...

Lastar Cola, hon kunde stödja lite på benet, benet är blodigt, hon är blodig i huvudet. Upp till kliniken där blir hon tvättad, sydd tre stygn i huvudet och två på benet samt bandagerad. Därefter var det bara att åka hem igen.

Idag var vi uppe på kliniken med Cola igen, hon var pigg och glad och busade rundor där. Så hon blev bara bandagerad idag. Och hon får lov att gå ut i vanlig hage och allt sådant. Och veterinären sa att antagligen kunde hon vara igång snart igen. Så antagligen har hon inte fått några alvarliga skador. Jag tror att hon ska röntgas nästa gång när stygnen tas också och undersökas lite mer.

Tur i oturen var att vi fick loss henne så snabbt och att hon inte blev allvarligt skadad.