Träning
Framridningen gick väl sådär. Hon var rätt pigg och var lite överallt och ingenstans. Hon kan verkligen åla sig och hitta på saker hela tiden. Men jag skulle tänka på att ha henne rak.
Travade över några bommar, det gick inte alls bra. Hon skulle vara runt innerskänkeln samtidigt som hon inte drog iväg utåt och verkligen gick rakt. Gjorde samma sak i galoppen och det gick verkligen hur enkelt som helst.
Hoppade lite idag också. Skulle tänka på samma sak som jag skrivit tidigare, verkligen rak och använda ytterskänkel till hjälp när det var dags att börja svänga mot hinderna. Sen hoppade jag två hinder i följd, det gick ganska bra, var en lite knivig väg dit men det skötte hon fint.
Sen hoppade jag en kombination och linje med 7 galoppsprång till ett räcke. Där fick hon efter kombinationen för sig att bara dra iväg, då blev det halt och ryggningar innan räcket istället. Sedan togs martingalen av, för Cola bara drog upp huvudet och "hängde sig i den" och då fick jag ingen inverkan på henne när jag skulle bromsa. Hoppade utan och det gick mycket bättre, hemma rider jag aldrig med den...
Det märks ju att vi varit ifrån hoppningen på över 9 veckor, det finns alltid mycket mer att jobba på, men hon hoppar och känns fin annars. Hon är ju rätt stark och ibland kan hon även komma i "dödläge" då har hon verkligen ingen fart och man får verkligen ingen fart på henne...
Dagens ridpass
Först ut var Cola.
Idag fick hon gå hemma på banan, först tänkte jag ta ut henne på vallen, men sen insåg (eller bestämde) jag att hon skulle träna i morgon. Min tidsplanering är jätte bra jag vet.
Hon trimmades lagom mycket på banan hemma, jag kan inte påstå att det gick jätte bra. Hon var rätt pigg och busade mest rundor och hade bara lite alvar. Men hon slappnade av mer på slutet. 
Tarisen däremot fick gå på vallen idag. Jag skrittade först fram henne, sen red jag upp och ner en ganska brant backe ett antal gånger. Sen galopperade jag hem, skrittade lite där galopperade ner till ån, skrittade upp å ner för backen, galopperade hem. Så höll jag på och tränade intervaller med Tari idag. Vår gård ligger på ena sidan av åkern och ån på andra sidan och vid ån finns det bäst backar. 
(båda bilderna är från i söndags.)
1år sedan...
Idag är det exakt ett år sedan denna bilden togs efter min och Taris andra plats på min 20-års dag.
Idag är det nämligen min födelsedag!
Detta året tillbringades den här hemma och inte på någon tävling...
Kan ni gissa vad vi hittat på idag?
Vi har varit ute på vallen och galopp och tränat i backarna
Träning
Redan nu kunde vi göra träningsdebut igen, helt fantastiskt och ofattbart
Vägen dit och innan jag kommit upp på Cola behöver vi inte prata om, alla som gick på gatorna på vägen hoppade till och tittade väldigt mycket på oss. Cola kör uppvärmningen i släpen nämligen och det låter ganska rejält
Åter till träningen, jag red ute till en början. Cola var jätte fin, det är skillnad att rida på "tränings/tävlingsbettet" med martingal än med "hemmabettet" utan martingal. Vilket gjorde att jag hade en mycket känsligare häst idag som gick riktigt riktigt fint på framridningen.
Ryggningen som brukar vara problem gick helt smärtfritt, kanske inte den rakaste men det jobbar vi på. Sedan blev hon lite tjurig ett tag och skulle vara istadig för höger skänkel i vänster varv och försöka smita ut, de fick hon inte, jag var på henne mycket med skänklen då och tillsluts gav hon efter och gick som jag ville.
Sen gick vi in och tog några språng, en linje med ett räcke till tre galoppbommar och sen till en liten oxer. Hoppade inget högt eller avancerat idag.
Så här såg det ut precis innan olyckan
Kärlek är förutsättningen för socialt samspel
Om kärlek är förutsättningen för socialt samspel, behöver vi då kärlek för att prestera max och ha roligt tillsammans med våra hästar? Jag tror man måste ha kärlek, förtroende och tillit till mellan sig och hästen precis som i vilket annat förhållande som helst. Jag tror nämligen att detta är nyckeln till framgång, ingenting är för givet men man måste arbeta upp sin kommunikation, kärlek och allt annat som hör till för att lyckas tillsammans.
Kärlek är ju någonting man inte alltid måste visa, jag är väldigt dålig på att visa känslor officiellt. Det händer att människor har väldigt roligt åt mig på tävlingar när dem frågar mig hur det har gått brukar jag svara äsch den nollade, äsch det blev två ner eller något liknande, jag svarar alltid med samma tonfall och låter precis lika nöjd/missnöjd oavsett resultat. Även fall jag känner något helt annat inombords. Jag är också väldigt försiktig med att säga ”jag älskar min häst” eller liknande saker, jag försöker hålla allt sådant neutralt för omvärlden. Men jag måste erkänna jag gillar mina hästar, annars hade jag inte haft dem helt enkelt!
”When you learn to die, you learn to live”
Kan man tänka så här i ridsporten? Är det inte lite såhär?
När man lär sig att dö, då lär man sig också att leva. Det var några ord jag snappade upp under en föreläsning för ett par veckor sedan. Sedan dess har jag tänkt på innebörden av dessa ord.
Jag anser att där ligger någonting i dessa orden, man går ju ofta efter erfarenhet och man säger alltid i alla samanhang att man lär sig något nytt varje dag och vist gör man det hela livet. Dock kan man tolka dessa orden hur man vill. Men jag väljer att tolka det som att när man har lärt sig att dö, då är man också fullärd. Man kan tänka på andra sätt också givetvis.
I ridsporten pikar man när man är 50 år sägs det, med andra ord har man kommit ungefär halvvägs in i livet när man pikar. Lite intressant att man behöver så mycket lärdom för att bli en riktigt bra ryttare, givetvis krävs talang också och man måste givetvis ha alla andra förutsättningar för att lyckas…
Bara en liten tanke från mig…
Funktionär
Lokala ponnytävlingar är inte jätte roliga att titta på, men det hela gick fort och allting flöt på väldigt väldigt bra. Vissa barn (eller kanske det var deras föräldrar?) var så duktiga och kom och ställde sig i "ryttargången" innan jag han kalla på dem= Perfekt!
Nu är halva arbetsplikten för året avklarad och halva året har inte ens försvunnit....
Jag sitter här och försöker bli varm så att jag kan gå ut och rida snart. Men jag fryser rätt mycket än.
Spindelfobi
Helt plötsligt börjar Cola frusta och låta, undrar vad som händer, hon gör det fler än en gång och vågar inte äta. Cola är ett väldigt matvrak så vi började fundera på vad som kunde vara problemet till varför hon inte åt. Några decimeter ovanför krubban på väggen sidan om sitter en STOR spindel. Den var faktiskt riktigt stor.
Cola var jätte rädd för spindeln och klarade inte av att äta så länge den var i närheten. Så vi fick helt enkelt ta en kvast och ta bort den. Men Cola var fortfarande misstänksam till att där skulle vara något stort som rörde på sig precis vid krubban.
Tänk att ett sånt stort djur som en häst kan vara jätte rädd för en spindel? Den brukar ju inte vara där.. och där brukar ju inte vara något som rör på sig...
Så här hade jag gjort mot spindeln om den hade varit utomhus!
Utslagen
