Idag var jag och Cola felfria i dagens 1,20 äntligen, det var en A:0 med trekombination (första gången vi hoppar trekombination inomhus, tredje gången på tävling...). Men det gick jätte bra och äntligen var vi helt felfria i 1,20. Perfekt! Låg på placering fram till de två sista startande som båda petade ner mig till två utanför placering. Retligt, men det är min vanliga (o) tur.

Jag lyckas aldrig med att vara hemma, på fyra dagar har jag lyckats besöka 4 olika flygplatser (varav tre i Sverige och en utomlands).

 

Idag har varit en riktigt besvärlig dag dock, ofrivilligt har jag tillbringat aldeles för många timmar på flygplatsen, varför måste man ha el på flygplanet? Är det inte onödigt? Detta ledde i alla fall till en massa förseningar, inställa flyg och ett flygbolag som levde på hoppet. Men jag kom fram efter mycket om och men och min planering raserade som vanligt, snart är det inte lönt att planera någonting längre!

 

Jag tränade Cola igår, det gick bra, red bara markarbete, min tränare tyckte det var onödigt att hon skulle hoppa igen för att hon hade gjort det jätte många dagar, jag bara men de var jätte länge sedan, de bara ja sedan i onsdags, jag bara ja men de känns som en evighet sedan.

 

Det blir så när man inte har varit hemma fredag-söndag heller och borta onsdag-torsdag också! Mycket resande helt enkelt.

Innehållet i inlägget är inspirerat av en uppgift jag har gjort på Malmö Högskola när jag studerade Användning av Hästar i vård och socialt arbete där. Jag tänkte dela med mig lite av uppgifterna därifrån, basserade på MIN egen berättelse.

Fysiskt

Hästarna ger mig en mer aktiv livsstil då man varje dag måste gå ut i stallet och mocka, släppa ut hästarna utöver det kommer en massa arbete. Hästarna måste också ridas nästan varje dag om de ska kunna tävla på den nivån jag vill. Hästarna måste ridas även om man är jätte förkyld eller sjuk, när man går ut i stallet blir man mycket piggare och det händer ganska ofta att man känner sig bättre efter man har ridit.

När man rider och umgås med hästar händer en rad positiva saker, man kan få perspektiv på saker och ting samt att man kommer på olika saker i tillvaron. När man är med hästarna stimuleras även alla sinnena. Allt detta gör att man upplever välmående både fysiskt och psykiskt. Man själv har märkt många gånger att det har varit lättare att gå in och plugga till ett stort prov efter en ridtur.

När man håller på med hästar tvingas man göra fysiskt ansträngande saker som att lyfta tunga skottkärror, laga staket mm. I vissa moment uppkommer det risker och då tvingas man själv lösa uppgiften på bästa tänkbara sätt. Det kan vara allt från att en häst rymmer och man måste springa efter den så att en allvarlig olycka inte inträffar.

När man tävlar och tränar som jag gör i hoppning. Innebär det ofta att man måste bära tunga hinderstöd och bommar. Detta blir en naturlig styrketräning. När jag är funktionär ibland ingår det att man ska bygga banan till tävlingarna. Detta innebär att i ett par timmar bär man hinderstöd och bommar dit dem ska vara.

Mina hästar tvingar mig till att vara aktiv, utan att man tänker på det. Hästarna måste ridas varje dag och för mig är det inte som en fysisk ansträngning utan mer som ett måste och det har blivit en stor del av min vardag. Detta är ett effektivt sett då man gör det utan att tänka på att man är fysiskt aktiv.

När man är aktiv tillsammans med hästarna måste man öva upp sin förmåga att handskas och kommunicera med hästarna. Detta kan man göra genom att ta kommandot och kommunicera på så sätt får man erfarenhet. Relationen mellan mig och min häst blir ett mått på erfarenhet och detta har stor betydelse inom tävlingssammanhang också. Skulle något oförutsebart hända så vet jag exakt hur jag ska rida för att klara av hindret felfritt ändå. Man kan inte tvinga en häst till att göra någonting den inte vill, men man kan alltid hitta andra vägar och lösningar för att nå fram till slutmålet.

En väldigt stor del av samarbetet tillsammans med min häst går ut på att man ska se till hästens välbefinnande. Man ser att hästen inte mår bra. De gånger mina hästar har haft kolik eller när min före detta häst hade magsår, då kunde varken jag eller min mamma sova om nätterna. Vi låg på helspänn och lyssnade efter minsta lilla ljud från stallet. Vårt stall ligger cirka 10 meter ifrån boningshuset. Det är viktigt att man själv och hästen mår bra. Mår man inte bra då kommer man heller ingenstans. Det roligaste som finns är att efter en lyckad tävlingsklass rida in på prisutdelningen med sin älskade häst, då känner man hur glad hästen blir och man själv strålar av lycka.

Innehållet i inlägget är inspirerat av en uppgift jag har gjort på Malmö Högskola när jag studerade Användning av Hästar i vård och socialt arbete där. Jag tänkte dela med mig lite av uppgifterna därifrån, basserade på MIN egen berättelse.

 

Socialt

Hästarna betyder mycket för mig, de ger mig de sällskap och sociala stöd som man behöver
ibland. Känslan av att gå ut i stallet och hästarna bara finns där för mig när
man har det som jobbigast.  När man är
stressad eller någonting dåligt har hänt är det skönt att kunna gå ut i
stallet, stressen blir som bort blåst och man känner sig mycket bättre till
mods.

Ju mer tid man tillbringar i stallet hos sin häst, ju mer lär man känna hästen
och på så sätt utvecklar man förmågan att lära känna sin häst mer och på så
sätt kan man tillsammans med hästen nå mer framsteg, framstegen kan vara allt
från att kunna klappa den utan att den bits eller vinna en tävling.

Med hästarna vill jag utvecklas, jag vill även utveckla hästarna. Det är en av
anledningarna till att jag oftast köper in unghästar och utvecklar dem
samtidigt som jag utvecklar mig själv. Varje häst är unik. En häst jag köpte i
vintras var omöjlig att rida på en ridbana sade föregående ägare. Jag tyckte
det var en utmaning och efter några gånger gjorde hästen inte mycket mer än att
den testade mig. Man lär sig hela tiden vad man ska göra och inte göra med
hästar då de är stora djur och starka, en felaktig sak kan få alvarliga
följder.

Tack vare mitt rid intresse träffar jag många andra med samma intresse som mig.
På tävlingsplatsen är man kompisar med alla, pratar med dem man känner och
önskar dem lycka till trots att det är ens konkurrenter. På tävlingar känns det
aldrig som man har konkurrenter, alla strävar efter att förbättra sina egna
resultat och glädjas åt andras framgångar.

På klubben jag tävlar för har man obligatorisk arbetsplikt. Då hjälper man till
på tävlingar och umgås med andra medlemmar. På så sätt lär man känna andra
människor i klubben.

I fredags förra veckan började tävlingsveckan i HFRK, jag var givetvis på plats.

 

Jag hoppade Cola 1,10, där fick vi 12 fel. Inget lysande reslutat, allt gick jätte bra tills kombinationen hinder nummer 5, där trillar hela den och ett hinder till. Precis som när bommarna börjar trilla så trillar det mer och mer.

 

I 1,20 så ryckte vi upp oss ordentligt och hade ett retligt pet på en oxer, jag blev inte riktigt klar i tid och hade inte tillräckligt med galopp genom svängen, annars en nästintill klockren runda.

 

I Söndags hoppade vi en nationell 1,20. Cola hoppade jätte fint inne på banan, nollade grunden, perfekt. I omhoppningen fick vi ett retligt pet på A-hindret i kombinatinen. Min tränare sa efteråt till mig hade du inte tagit den där "turistvägen" till de där hindret hade du aldrig rivit. Jag tyckte det lät rätt roligt.

 

Igår (onsdag) hoppade vi en regional 1,20. Framhoppningen var kaos, mer än vanligt (framhoppning HFRK brukar alltid av någon oförklarlig anledning alltid vara hemsk, igår var den riktigt gräslig). Folk stod stilla framför, bakom och bredvid hinderna så det var nästintill omöjligt att få till en bra framhoppning, vilket gjorde att vi rev en del på framhoppningen pga att jag var tvungen och ta i Cola för sent och fick ingen galopp, gick helt enkelt på tomgång.

 

Inne på banan var Cola väldigt stressad och springig, ville mest få det överstökat kändes det som. Gick i alla fall jätte bra på ettan och tvåan. På trean som var en kombination tog jag för sent i henne så den trillade, sen gjorde jag samma misstag och hade för dålig galopp så två hinder trillade till och jag kom lite galet till ett hinder så jag lade en volt och fick ett tidsfel på det =17. Tyckte att när jag redan hade mer än 4 fel så kunde jag försöka få till en skolrunda istället och få ett bra slut på banan istället.