Även idag blev det en tur till Vantinge.

Tari var väldigt sur i början på ridpasset, red fram på långa tyglar som vanligt.
Därefter började jag jobba henne. Hon ville INTE göra skänkelvikningar, jag använde dressyrspöet för hon flyttade inte alls bakdelen, men istället blev hon skit sur och bockade och stegrade sig och grejade. Då var det bara att flytta hene för skänklen hela tiden så hon verkligen tar skänklen och är framme för skänklen. Denna proceduren upprepades ett par gånger tills hon gick hyffsat. Då galopperade jag lite, galoppfattningen var fin världens hopp rakt upp i luften. Sen skulle jag öka och då bockade hon hela ökningen och grejade. Typiskt Tari. Sen fortsatte jag med skänkelvikningarna, det gick bättre stundtals och ibland gick der riktigt dåligt. Hon då vek hon bara halsen och gjorde allt utom de hon skulle och värade lyssna. När hon lyssnade galopperade jag och i galoppen efter skänkelvikningar är hon som en duracell kanin. Helt övertänd och bockig. Sedan gick det riktigt bra. Det slutade med att jag red henne i en timme. I slutet lyssnade hon på mig och var mer loss i hela kroppen och gick i form och trampade på ordentligt. Det ger resultat fast man måste övervinna hennes bråk.