När jag var blott 5 år gammal skulle jag och min mamma ta in min ponny Emil (på bilden under). Vi möttes av en fruktansvärd syn, Emil låg död i hagen! En syn jag aldrig glömmer. Jag kommer ihåg det som det vore igår trotts att det är ungefär 14 år sedan.

Emil gick tillsammans med en fd travare i hagen, allt hade funkat jätte bra. Tills dagen då Emils liv inte fanns mer. Pappa kom och vi stod i hagen, jag sa jag vill klappa honom. Pappa bara gör det då, jag bara jag vill inte han är ju död. Det var så hemskt allting. Mamma och Pappa lastade honom (död). Pappa jobbade i en stad där som man kunde obducera hästar.

Jag och mamma var hos våra näst kusiner när telefonen plötsligt ringer, det var pappa som ringde för att berätta hur Emil dött. Tyvärr var det ingen vanlig död, det hade i människospråk kallas för brutal misshandel.

Skadorna på Emil var omfattande, man såg dock ingenting på honom (utvändigt, men insidan var precis tvärt om). Stora halskotpelaren var av och en massa andra skador på honom.

Teorin om vad som har hänt är ganska självklar, den andra hästen har sparkat ihjäl Emil. Eftersom Emil hade så pass många skador och omfattande har man även konstaterat att hästen har fortsatt sparka honom efter han var död.

Att se sin första häst död i hagen när man är blott 5 år gammal, det är inte precis den starten med hästar man önskade sig.